Jag ska börja med att varna känsliga läsare – inte för blod och brutna näsor eller armar ur led utan för bilder på mindre trevliga åkommor man kan drabbas av vid närkontakt med andra människor (i träningslokalen ska tilläggas – det där andra räknar jag med att ni kan. Om inte – mejla mig, jag har svar på det mesta…). I dag ska vi nämligen prata om vad som kan hända om man inte följer mina råd angående träningshygien.

Vi börjar med klassikern svinkoppor, eller impetigo som det heter på finspråk. Vi har varit förskonade från detta sedan vi lämnade Pilbäckskolan men man vet aldrig…
Svinkoppor är en ytlig hudinfektion som beror på bakterier (streptokocker eller stafalykocker – alltså samma som vi kan få halsfluss och öroninflammation av). Impetigo av streptokocker ger ofta ytliga sår som bildar honungsfärgade skorpor. Impetigo av stafylokocker bildar varblåsor som snabbt går sönder till vätskande ytliga sår som långsamt breder ut sig.
Behandlingen går ut på att för det första tvätta flera gånger om dagen så att sår och blåsor torkar ut. Man kan tvätta med sprit, väteperoxid eller alsollösning och använda bakteriedödande kräm (Microcid) som finns receptfritt på apoteket.
Vid mycket svåra fall kan man behöva antibiotika. Detta ska man dock undvika så långt det går. För resistenta bakterier är det sista vi vill ha in på klubben! (Det finns exempel på klubbar som har fått elda upp alla sina mattor eftersom de fått in resistenta bakterier.)
Vid misstänkta svinkoppor får du absolut inte gå och träna förrän de har läkt ut – oavsett var på kroppen de sitter!

Tja, vi kan väl fortsätta med svamp och ringorm (som också är en slags svampinfektion). Svampinfektioner i huden och naglarna hör till de vanligaste infektionssjukdomarna hos människan. Svampinfektioner i huden  “drabbar oftast de som har kontakt med djur, samt brottare“.
När de infekterade områdena inte är alltför utbredda, behandlas svampinfektionen med utvärtes svampkräm som finns receptfritt på apoteket. Vid mer utbredda infektioner använder man istället läkemedel i tablettform.
Svamp på huden kan ibland vara svårt att skilja från eksem. En tumregel säger att om det angripna hudområdet är skarpt avgränsat så är det svamp. Om gränsen till normal hud derimot är mer diffus, är det eksem. Svamp smittar inte så lätt från människa till människa, men kan göra om man umgås “mer intimt” (jag tror att brottning ingår där faktiskt).

Och så avslutar vi med fot- och nagelsvamp.
Fotsvamp kan man förebygga genom att hålla god fothygien, alltid torka sig noga mellan tårna, använda strumpor av bomull och luftiga skor. Fotsvamp ger symtom i form av fjällning, blåsor och klåda på fötter och mellan tårna och behandlas enkelt med receptfri kräm som du köper på apoteket.
Nagelsvamp däremot är besvärligare att bli av med. Nagelsvamp kan uppstå direkt på nageln, eller genom spridning av obehandlad fotsvamp. Det finns receptbelagda läkemedel för att behandla fotsvamp, men det krävs mycket lång behandlingstid.

Inget inlägg utan husmorstips…
Jag har aldrig haft nagelsvamp själv, men har läst flera inlägg på forum där folk har blivit av med detta genom att badda nageln med Klorin! Man ska tydligen dutta på Klorin med en tops, göra ett fotbad (med olivolja i) ett par gånger i veckan och skrapa/klippa bort så mycket man kan. Detta ska man fortsätta med tills svampen är borta. Som sagt – har aldrig provat själv, men ett tiotal nöjda personer på Internet kan väl inte ha fel!

/Kina