En gång är ingen gång sägs det, men nu börjar det nog bli dags att inse att Josh Barnett faktiskt har petat i sig lite extra vitaminer genom sin karriär. I samband med att han åkte fast i en dopingkontroll härom veckan så rasade hela korthuset ihop – matchen mot Fedor Emalianenko ställdes in och hela organisationen Affliction meddelade att de slutar arrangera MMA-galor och istället sponsrar UFC. Ett UFC som Barnett redan har blivit utsparkad från efter att ha testats positivt för steroider efter sin match mot Randy Couture 2002. Barnett förlorade i samband med detta även UFC-titeln i tungvikt och gick vidare till att fightas för Pride i Japan – där dopingkontrollanterna mest lirar Tetris om dagarna.

Pride föll så småningom och Affliction tog över många av deras fighters. Barnett blev bokad för en match med Fedor och trots att jag inte gillat Barnett tidigare så måste jag erkänna att jag verkligen såg fram emot matchen och faktiskt tror att han skulle kunna vara den som besegrar den oövervinnlige ryssen. Nu dryftas istället möjligheten för Fedor att fightas i UFC medan Barnett förmodligen kommer att förpassas till Japanska Dream’s så kallade Super Hulk-klass, där imponerande motståndare som Bob Sapp (som bajsar 4 kilo!), Hong Man Choi (två meter koreansk komiker) och superhjälten Minowa-Man väntar på honom. Matchen som jag hade sett fram emot länge kommer förmodligen aldrig att bli av.

En tanke som slog mig var varför Barnett egentligen dopar sig? Han har ju alltid varit stor och välväxt och verkar inte vara i behov av vare sig mer muskelmassa eller styrka? Efter en alltför lång tankepaus insåg jag att Barnett åkte dit för doping första gången för nästan tio år sedan och att han sannolikt har knaprat såväl innan som efter dess. Eftersom sterioder även kan påverka bentillväxten i ansiktet så kanske Josh Barnett, om han inte hade dopat sig, skulle se ut exakt som sin nästan-namne Josh Hartnett. Då kan man ju faktiskt förstå honom. Han kallas ju inte The Baby-Faced Assasin utan anledning.

/Ulf