Jag tar det en gång till för er som inte har hängt med: I Globen i lördags slogs det publikrekord för idrottsevenemang i nämnda arena – 15 428 personer. Biljetterna till dessa platser såldes slut  på tre timmar. Utan någon egentlig reklam. Det var vi MMA-fans som spred nyheten – via bloggar, hemsidor, Facebookstatusar, sms och Twitter, ja till och med ett och annat gammalt hederligt telefonsamtal. Det är faan inte illa pinkat.

Media har ju, fram tills nu (?), fokuserat enbart på blod, slagsmål och skador, men förhoppningsvis har det vänt i och med den odiskutabla succé som lördagens gala blev. I dagens DN skriver Johan Esk en krönika där jag för första gången känner att någon, från gammelmedia som han själv kallar det, faktiskt VILL förstå och erkänner att man nog har varit lite trångsynt.

Svenska Dagbladet är däremot pinsamt dåligt pålästa. Ola Billger skriver bland annat “där finns förråandet, där finns de unkna idealen, där finns svansen av kriminella.” ang MMA. De unkna idealen som vad då? Att till exempel visa sin motståndare respekt? Att publiken inte slåss eller slänger bengaliska eldar? Och vilket belägg har han för sitt påstående om kriminella – och rör det sig om arrangörer, deltagare eller publik? Nämn den sport utöver kampsport där du som journalist på detta sätt hade kunnat komma med liknande anklagelser utan att hänvisa till källor eller åtminstone påståenden i andra artiklar, skrivna av andra trångsynta reportrar.

Vår egen Smålandspost skriver ingenting.

Jag önskar att fler journalister hade Johans inställning. Att driva en tidning,tv- eller radiokanal med en sportredaktion i dag – utan att försöka förstå och rapportera om MMA – är inget annat än arrogant. Arrogant mot sina läsare, lyssnare och tittare och oss MMA-fans (att vi är många går väl inte lägre att tveka på), men också arrogant mot sin arbetsgivare. Att inte förstå vilken marknadskraft vi är. Och vilka pengar vi är beredda att lägga på vårt intresse.

I Aftonbladet skrivs det också en hel del om själva matcherna. Men tidningen kan inte motstå att sätta rubriken”Blodiga MMA-fighter på Friends arena kan bli verklighet” på ett reportage som berättar att man tror att framtiden är ljus för MMA i Sverige och att vi kanske till och med kunde fylla Friends Arena som tar in 50 000 personer, om några år. Mängden blod på lördagens 12 matcher var troligtvis mindre än på en genomsnittlig hockeymatch. Jag antar att jag förvisso inte ska förvänta mig något annat av AB.

En annan sportjournalist i DN skriver lite om matcherna, men får det lite om bakfoten när han säger att tre svenskförluster är ett dystert resultat. Trist när våra hemmafighters förlorar – absolut – men en MMA-fan gillar en bra fighter, oavsett var han kommer ifrån. Och applåderar alltid en snygg vinst. Även när hemmafightern förlorar. Tyvärr satt det en del rookies i Globen som buade ut fighters innan matchen börjat. Och som buade så snart det inte var slag eller sparkar inblandade i matchen – grapplingbiten är svårare att förstå och kanske uppskatta. Jag tycker dock att den är intressantast och det finns ingen snyggare vinst än en rear naked choke (fick se tre i lördags!).

Trots detta sa Dana White, UFC:s president och en visionär i klass med Steve Jobs, att den svenska publiken var den mest kunniga han hade varit med om. När det gäller publiktryck var lördagens gala en av de tre bästa sa han också. Aldrig någonsin har jag varit med om något liknande – hemmafighterna i UFC London som vi var på härom året hade inte i närheten av det massiva publikstöd som Alexander Gustafsson hade i lördags.

Vi, och andra MMA-klubbar, har ett stort ansvar att föra de oskrivna reglerna vidare. Att få folk att förstå. Att försöka utbilda media och journalister. Att, hur fruktansvärt trött jag än är på det, försvara vår sport för arbetskamrater och vänner som fortfarande är fulla av fördomar.  Och framförallt – vara föredömen.

I Globen i lördags fick vakter och de få poliser som var på plats stå sysslolösa. Våra barn var med på galan och det finns inget annat sportevenemang jag hellre tar dem till. För här får de lära sig ödmjukhet, att visa respekt för sin motståndare och hens coacher, att tacka de som hjälpt dem till ringen/buren och att allt kan hända.

Och nu vet troligtvis ägaren till sportbaren Stars n Stripes i Växjö vad MMA är. Hade han annonserat ut evenemanget lite i förväg hade han fyllt hela stället. Nu fick vi tjata oss till en sektion och en chans att visa att det drar folk. Förhoppningsvis är han inte dummare än att han håller koll på MMA-evenemangen som visas i tv i framtiden.

Och hörni – nu får vi faktiskt sluta med detta evinnerliga fjantet att skrika SPOILER så fort någon rapporterar resultat. Vem gör det när det gäller hockey som spelas under nattetid, eller när OS ligger i någon annan tidszon än vår?  Nu är MMA en idrott precis som badminton, slalom och fotboll (fast bättre så klart). Då får både vi och media uppföra oss därefter.

/Kina

 

Ps. Tre önskemål bara:

1. Roligare ingångslåtar önskas. Reza Madadi och Mats Nilsson är ett föredöme när det gäller spektakulära och publikfriande ingångar. Tuffa hip-hoplåtar är så 2010.

2. Slopa ringtjejerna. Det är bara löjligt, förlegat och…löjligt.

3. Mer tjejer som tränar och tävlar i MMA. Så att det snart finns underlag för dammatcher i UFC.