Har du funderat på att börja träna kampsport? Kanske har du till och med tänkt börja träna på den oerhört fantastiska klubben Titans i Växjö? Håll då käft och rätta in dig i ledet – vi har gjort det här bra mycket längre än du och vill inte ha något tjafs!!!

Jag hoppas att ironin går fram (för er som inte tillhör den ironiska generationen vill jag påpeka att man får tjafsa hur mycket man vill hos oss, vi lever trots allt i en demokrati) – självklart vet vi inte allt – men jag skulle vilja passa på att komma med lite tips till er som är sugna på att börja träna. Detta i all välmening och baserat på den långa erfarenhet jag har (femton år sådär) av att ta hand om just er som vill börja träna kampsport med oss. Här kommer lite snabba tips:

1 Vänta inte

Det första steget till att bli bra – eller till och med medioker – på något är att börja träna. Detta verkar tämligen uppenbart men trots det är det en hel del som missar det. Eftersom vi på Titans endast tar in nya medlemmar två gånger per år så gäller det att fånga dagen så att säga, vilket många lyckas med. Jag får dock en hel del mail från folk som på olika sätt försöker förklara varför de inte kunde börja just då – kanske hade de mycket i skolan, kanske hade de för dålig kondition eller något annat skäl jag väljer att inte nämna. Det finns de som har haft mailkontakt med mig i flera år och som trots detta inte har lyckats ta sig ner till klubben. Det är bara att börja, som Ingemar Stenmark skulle säga. Och Murre – om du läser detta – ska detta bli den termin du kommer till oss? Vad sägs om femte gången gillt?

2. Prioritera

Träningspassen hos oss brukar vara 75 minuter långa och som nybörjare bör man träna minst två gånger i veckan. Om vi räknar med omklädning, dusch och en restid på 30 minuter till och från träningen så tar det 5 timmar per vecka i anspråk. Har du inte den tiden så blir det väldigt svårt att hinna träna. Märkligt nog brukar de som borde ha minst fritid – de som jobbar heltid och ibland till och med har familj – vara de som är mest frekventa på träningen. Om man ska generalisera så är den som missar många träningar ofta en kille i övre gymnasieålder eller som precis har börjat studera på universitet – med andra ord den grupp som har mest fritid (enligt min uppfattning som tidigare student, numera heltidsarbetande). Det gäller att prioritera – både skola och träning – så att man kan göra bägge samtidigt. Sedan finns det de som prioriterar bort träningen för att istället gå på gym eller festa, men det är så korkat att jag inte ens tänker kommentera det.

3. Var ödmjuk

“Jag är superseriös, jag tänker verkligen satsa på det här!” – dessa ord har jag hört ett antal gånger och det gemensamma för samtliga som har yttrat dem är att de har slutat träna inom fyra veckor. Varje gång. Ofta kommer dessa ord med någon form av krav från oss som klubb – kanske vill vederbörande ha ett skåp att förvara sin utrustning i, kanske vill personen i fråga ha extra träning eller tillträde till en mer avancerad grupp. Den första person – och i mina ögon den enda – du behöver övertyga om din seriositet är du själv. Den som istället försöker övertyga andra faller ofta kort från målet och riskerar att inte bli tagen på allvar. Det är dessutom ett idiotsäkert sätt att reta gallfeber på klubbens tränare – till exempel genom att tjata om extraträning som man sedan inte dyker upp till, eller varför inte ställa till med rejäl fest två dar innan en tävling?

4. Var inte Mr. Smartypants

“Jag brukar faktiskt göra såhär. Jag är så snabb att jag hinner et cetera…” – Förlåt? När exakt brukar du göra det? Ibland drabbas man som instruktör av en viss typ av kille – för det är alltid en kille – som antyder att han har mängder av erfarenhet och kunskap om fighting och trots detta befinner sig i en nybörjargrupp. Denne kille har en tendens att ifrågasätta allt som instruktören säger och ibland till och med kategoriskt vägra att använda sig av kontroversiella taktiker som att hålla guard eller att använda sig av någon som helst taktik. Att övertyga dem med ord är lönlöst, och bevisar man sin tes praktiskt så har de ofta en ursäkt på lager – ofta att man är är för bra på att slåss. En ovanlig avart av Mr. Smartypants är killen som är helt övertygad om att vi ägnar oss åt en helt annan sport och hela tiden försöker anpassa sin träning och sparring efter just den sportens regler –  till exempel genom att säga saker som “Jag kör inte strypningar för det är löjligt! Kan vi inte köra benlås istället?”. Snälla Mr. Smartypants – gör oss alla en tjänst och kom inte denna termin. Ej att förknippas med att ställa frågor – även kritiska sådana – då det ofta för instruktören framåt.

Känner du inte igen dig i detta? Välkommen till oss i så fall! Det kommer att bli en fantastisk termin och förhoppningsvis kommer vi att fortsätta att slå och greppa varandra i många år framöver.

Känner du igen dig? Förhoppningsvis kan du skratta åt det någon gång i framtiden om du går vidare. I annat fall hoppas jag att du hittar någon fritidsaktivitet som bättre passar just dig.

/Ulf